Granskning sätter fingret på flera centrala behov

Före jul visade en granskning som SVT och andra public service-bolag inom EBU gjort, att en dansk spermadonator burit på en mutation som kan leda till cancer. Donatorn har minst 197 biologiska barn. I rapporteringen angavs donatorns donatornummer och alias, och kvinnor som är osäkra på om de har blivit gravida med donatorn uppmanades kontakta sin fertilitetsklinik.

Detta skapade viss oro bland våra medlemmar som fått hjälp med assisterad befruktning i Sverige, eftersom man här inte får tillgång till donatornummer eller alias – vilket är standard vid behandling utomlands. Enligt granskningen har inga spermier från just denna donator använts vid svenska kliniker. Men fallet visar ändå på vikten av att ha tillgång till donatornummer för att stärka tryggheten och göra det möjligt att snabbt avskriva oro vid liknande rapportering i framtiden.

I ett av SVT:s inslag berättar en dansk solomamma att hon fick kännedom om mutationen från en annan förälder med barn från samma donator, inte från kliniken eller spermabanken. Något som alltså inte varit möjligt för någon som gjort behandling i Sverige. Vi skapar ett onödigt hinder för barn och föräldrar att ta ett aktivt ansvar för viktig genetisk information.

Tillgång till donatornummer redan vid födseln ger också barnet ägarskap över en viktig pusselbit i sin identitet eftersom det möjliggör, för den som så önskar, att redan tidigt under uppväxten söka efter genetiska halvsyskon. Något många vuxna donatorskapade personer menar är betydelsefullt.

Sedan 2019 är det möjligt för barn som tillkommit genom donation att skriva in sig i donatorns särskilda journal för att göra sig kända för genetiska halvsyskon. Men den informationen bli inte tillgänglig för barnet förrän vid “mogen ålder”, vilket allmänt tolkas som 18 år. Många efterfrågar kontakt långt tidigare. Tillgång till donatornummer redan vid födseln skulle göra detta möjligt utan att röja donatorns identitet.

Det finns idag inga juridiska hinder för att lämna ut icke-identifierande information om donatorn. Därför anser vi att tillgång till donatornummer bör bli standard på alla svenska kliniker som erbjuder assisterad befruktning med donerade könsceller.

EBU:s granskning sätter fingret på flera centrala behov:

• Att vi kan säkerställa att regleringen kring hur många barn en donator får ge upphov till följs – nationellt som ett första steg, vilket Socialstyrelsen nu arbetar med, men på sikt även internationellt.
  
• Ett välfungerande och säkert system för hur nya diagnoser hos donator eller barn kommuniceras till berörda parter.
  
• Att även Sverige ger barn tillgång till sitt donatornummer redan vid födseln, nu.

Kristina Närman, ordförande i Femmis – Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation

Bild från unsplash.com