Panelsamtal: Donatorer och halvsyskon – vilken information ska barn ha rätt till?
Under Pride i Stockholm genomförde Femmis och RFSL ett panelsamtal om donatorer, halvsyskon och vilken information barn ska ha rätt till. Seminariet var mycket populärt och vi planerar nu för fler samtal på temat under hösten. Håll utkik här och på Femmis Instagram!
I panelen:
- Claudia Lampic, professor Umeå universitet
- Jenny Gunnarsson Payne, professor Södertörns högskola
- Linda Savolainen, utredare Socialstyrelsen
- Leontine Olsbjörk, DCP (Donor Conceived Person) och folkbildare
Moderator:
- Andie Stendin, Antidiskrimineringsbyrån Uppsala
Vad vet vi idag?
- Synen på släktskap förändras med kultur och teknik.
- Donatorskapade barn mår bra, oavsett familjekonstellation.
- Det genetiska ursprunget är viktigt. Tidig öppenhet gynnar barnen.
- Sverige saknar idag ett nationellt register över könscellsdonatorer, men förändring är på gång.
Vad behöver bli bättre?
- Ett nationellt register är viktigt för att säkerställa att en donator donerar till max sex familjer. Även om privata donatorer inte kan inkluderas, bidrar ett register till ökad medvetenhet om vikten av kontroll kring antalet barn – inte minst utifrån barnperspektivet.
- Stärk barnets rätt. Ifrågasätt idén om “mogen ålder”. Barn ska få sitt donatornummer direkt, det ska inte vara beroende av föräldrars beslut.
- Även donatorer behöver stöd och vägledning inför eventuell kontakt. Kontaktbara donatorer har oftare reflekterat över barnperspektivet.
Så kan samhället stötta
- Tänk nytt kring begrepp och språk för släktskap, dagens räcker inte till.
- Ge donatorer kunskap om barnperspektivet innan donation.
- Skapa ett nationellt kompetenscentrum och utbilda vårdpersonal.
- Uppdatera kunskapsstöd som täcker hela kedjan, från donation till behandling och vidare till eventuell kontakt mellan barn och donator.
- Lyft DCP:s röster – identitet och självbestämmande måste stå i centrum.
Stort tack till vår kunniga panel och moderator, och till alla som kom och lyssnade!
