Två decennier har gått sedan Femmis bildades. I dag står barnperspektivet och genetiskt släktskap högt på agendan. Och som alltid: gemenskap. Ordförande Kristina Närman berättar vad föreningen gör och varför den behövs.
Hösten är här och en ny termin har startat för Femmis, med fler träffar och fortsatt opinionsarbete. Bakom sig har föreningen sommarens Prideparader, donationsseminarium och Femmis-läger. Totalt deltog nära 170 familjer på årets läger i barnvänliga naturmiljöer – i allt från Höör i Skåne till Umeå i norr. Ordförande Kristina Närman och hennes dotter Astrid var i Rimforsa utanför Linköping, på en gård med strand, gymnastiksal, kanotuthyrning och fina utomhusmiljöer.
– Det var härligt att åka i väg, möta andra familjer och få maten serverad. Astrid har kompisar hon träffat på tidigare Femmisläger – de såg verkligen fram emot att ses igen.
När Astrid bara var några månader gammal gick Kristina Närman själv med i Femmis, dels för gemenskapen, men också för tryggheten.
– Femmis har en krisledning som kan stötta om något händer. Det behöver inte handla om en kris av jättestor dignitet utan det kan vara olika typer av kriser. Att det finns en stödfunktion tyckte jag kändes väldigt tryggt – någon har min rygg.
Efter ett tag blev hon mer engagerad, särskilt när föreningen skulle ta fram en ny värdegrund.
– I mitt jobb gör jag liknande arbete – hjälper verksamheter att utvecklas. Då lärde jag känna föreningen på ett djupare sätt. Jag kunde tänka mig att sitta i styrelsen, och fick frågan om att vara ordförande.
Efter en del funderande tackade jag ja, och det har jag inte ångrat. Nu är hon inne på sitt fjärde år som ordförande.
– Det är otroligt utvecklande och stimulerande att få driva frågor jag och föreningen tycker är viktiga. Och jag har väldigt fina och bra styrelsekollegor. Det är verkligen ingen “one woman show” – det är teamwork.
Kristina Närman, ordförande i Femmis. Foto: Frida Rönnholm.
Astrid är nu åtta år, men många medlemmar i föreningen har i dag ännu äldre barn. Därför har Femmis de senaste två åren också ordnat läger och träffar för familjer med tonårsbarn.
– Även om Femmis är till för föräldrarna vill vi skapa forum där äldre barn kan träffas och dela sina upplevelser.
Att barnen blivit större tror Kristina Närman också en av orsakerna till att barnperspektivet fått allt större plats i föreningens opinionsarbete, såsom frågor om barnens rätt till information och genetiskt släktskap.
– Vi behöver säkra att det blir så bra som möjligt för barnen.
I Femmis finns medlemmar som gjort behandling både i Sverige och utomlands. De som gjort behandling utomlands får ofta ett donatornummer vilket gör det möjligt att leta efter genetiska halvsyskon om man så önskar. Det är inte möjligt i Sverige.
Femmis vill ändra på det, samt att det ska gå att få anonym hälsoinformation om donatorn som kan vara viktig för barnet. Föreningen har också länge drivit på för att det ska finnas ett nationellt register över donatorer, för att säkerställa att en donator inte ger upphov till barn i fler än sex familjer i Sverige.
– Ett sådant register är nu på gång. Jag har också sett att Sverige lyft frågan i EU, vilket är positivt. Vi behöver tänka över landsgränserna eftersom många kliniker och spermiebanker verkar i flera länder.
Även Smer, Statens medicinsk-etiska råd, har diskuterat frågan med sina nordiska kollegor.
– Det är bra att samtalet förs, det kan leda till förändring. Samtidigt måste vi balansera det mot att vårt sätt att bilda familj fortfarande ska vara möjligt, och då behövs donatorer. Ett argument som ofta lyfts är att det finns risk för färre donatorer, och längre köer, om man reglerar väldigt hårt.
Samtidigt tror Kristina Närman att det kan finnas vissa som avstår från att donera om de vet att det kan bli väldigt många barn.
– Hur förhåller man sig till det som donator? Om man själv har eller får egna barn så blir de genetiska syskon till ett stort antal andra barn. Det är svårt att veta vad som påverkar hur många som donerar. Här behövs mer forskning för att veta vad som stämmer.
Har du förhoppningar om förändring i de frågor Femmis driver?
– Det nationella registret är nu på gång. I bästa fall kan det också inkludera andra frågor som tillgång till donatornummer och hälsoinformation. Vi följer frågan och kommer att vara med i remissrundan. Under min ordförandeperiod har jag upplevt att det har hänt saker kontinuerligt. Vi har tagit stora kliv, även om man ibland upplever att det går långsamt.
Ett konkret exempel på förändring är den nya lagen som gör det möjligt att överlåta föräldradagar till någon annan än make, maka eller sambo – en fråga Femmis länge drev.
– Det var en viktig seger. Nu jobbar vi vidare med frågan om barnomsorg på obekväm arbetstid, där vi samarbetar med Makalösa föräldrar. Vi blir en starkare röst om vi går ihop.
Vad betyder Femmis för dig i dag?
– För mig handlar det om tre saker. Att det finns en röst i samhället som driver våra frågor och att det finns en gemenskap med andra som bildat familj på samma sätt, där mitt barn får känna sig som normen. Men också att det finns stöd att få om något händer. Det är en styrka med föreningen, säger hon.
Träffar och nätverk är en central del i Femmis verksamhet. Under pandemin blev träffarna digitala, och det har ännu inte helt återgått till hur det var innan. Men i höst görs en satsning på fler lokala träffar.
– Alla som engagerar sig i föreningen gör det helt ideellt på sin fritid. Vår verksamhet bygger på att medlemmar vill dra ihop aktiviteter på olika orter. Man behöver inte sitta i styrelsen – vem som helst kan ordna en träff och mejla oss, så hjälper vi till att sprida information, säger hon och tillägger att det finns bidrag att söka för aktiviteter, till exempel hyra av lokal, pysselmaterial eller fika.
Femmis har i dag drygt 800 medlemmar, men vill gärna bli fler.
– Ju fler vi är, desto mer kan vi göra!
Text: Maria Hagström, frilansjournalist och författare till boken ”Självstående: mamma på egen hand”
