Forskning

Forskning som berör frivilligt ensamstående kvinnor som vill få/har fått barn genom assisterad befruktning är fortfarande ganska sparsam. 2010 publicerades Anne Brewaeys review på några av studierna som gjorts. En av de mest framstående forskarna inom området; Susan Golombok har gjort longitudinella studier i tre faser, varav den senaste också publicerades 2010.

Motståndet mot assisterad befruktning för singelkvinnor baseras ofta på tidigare forskning på familjer med ensamstående mammor, som visar negativa resultat gällande barnens kognitiva och socioemotionella utveckling. Dessa forskningsresultat kan man dock inte applicera på familjer med ensamstående mammor som har valt att få barn med donator, vars livssituation ofta är annorlunda jämfört med mammor som har blivit ofrivilligt gravida eller separerat från barnens pappa. I sin översikt skriver Brewaeys att ensamstående kvinnor som vill få barn genom assisterad befruktning, ofta gör det valet pga. den så kallade biologiska klockan och oviljan att vänta längre på en lämplig partner. Överlag är kvinnorna högutbildade, ekonomiskt oberoende och har ett stödjande socialt nätverk. 2011 kom en liten studie gjord av Marie Frederiksen som i stort sett visar liknande fynd.

Golombok skriver att barn i familjer med frivilligt ensamstående mammor inte har behövt utsättas för konflikt och separation mellan föräldrarna, men att kombinationen av två icketraditionella sätt att bilda familj; donatorbefruktning och singelmödraskap, tillsammans med frånvaron av en känd pappa, skulle kunna göra att dessa barn har en ökad risk för psykologisk ohälsa. Hennes longitudinella studier visar dock att familjer med enbart kvinnliga föräldrar – en eller två – motsvarar traditionella familjer med avseende på kvaliteten på föräldraskapet och de unga vuxna barnens psykologiska anpassning. De skillnader som fanns visar på mera positiva familjerelationer och bättre psykologiskt välmående hos de unga som vuxit upp i familjer med enbart mamma/mammor. De positiva skillnaderna fanns bland annat i ett större emotionellt engagemang från mammorna och en lägre grad av ångest, depression, fientlighet och problematiskt alkoholbeteende hos barnen som även hade en högre grad av självkänsla. Dessa fynd leder inte till slutsatsen att pappor är oviktiga för barnens psykologiska välmående, men att barn kan växa upp och frodas i många typer av familjekonstellationer och attnärvaron av en pappa i en familj inte är nödvändig för att barn ska må bra.

Från Femmis sida samarbetar vi mer än gärna med forskare som önskar göra nya studier av olika slag. Ta kontakt med oss på info@femmis.se.

Nedan följer en lista på några av de mest relevanta artiklarna. De flesta går att läsa även i fulltext utan kostnad. För vidare sökningar på egen hand kan man tex gå in på Google Scholar som har en bra funktion för sökning av relaterade artiklar.


Vi stöder Femmis